


Stationsklockan pryds av en träkrans jag själv bundit till förra julen, men tyckte för mycket om för att slänga. Gillar det rustika utseendet, när det inte är helt perfekt utan kvistar kan leta sig ut ur konstruktionen av eget liv och lust. Det grova snöret gör sig fint till kvistarna.

Det var allt för idag. Nu ska jag äta en god söndagsfrukost, och njuta av en ny bok över en kopp te. Leka bland vuxna av Sophie Dahl (barnbarn till Roald Dahl).