Vårfint!

Ett litet tips för att få våren att komma in!
Jag har planterat pärlhyacinter i en glasvas, fyllt på med sjösten och tagit bort all jord. Blev hur fint som helst för en minimal kostnad. Dock blev bilderna på den inget bra då ljuset reflekterades i glasvasen och vintermörkret bidrar ju också till bildkvalitén. Ni får stå ut med en ännu vårrikare bild!
Vasen står i alla fall placerad på vårt köksbord, så jag kan njutaoch bli på ett strålande humör av den annalkande våren varje morgon.

Tungviktare

Detta är några av de statyer vi fyndade när vi var i Indien i höstas.
Shoppingen därnere var helt sanslös! Och jäkligt billig.
Här är två tempellejon som vi tog hem som handbagage. Blev stoppade vid varenda tull, och de var ytterst skeptiska mot att vi skulle få med dem hem, dess tyngd utgör ju en fara om man vill använda dom som tillhygge.

Även denna finfina Shivastaty fick hänga med i handbagaget. Snacka om att det var tungt! Och det var ändå inte allt... Statyn gör vårt sovrumsfönster till en ren fröjd för ögat!

Jag går verkligen i gång på tunga rustika material, som sten och bronsstatyer, gjutjärnskandelabrar och annat. Tyvärr har vi haft en tendens att flytta ofta genom åren, och då har inte alltid vår inredningssmak varit lika uppskattad hos våra familjer och vänner med alla tungviktare. Kan lugna alla nära och kära med att nästa gång vi ska flytta får det bli till ett hus, och där ska vi förhoppningvis bo ett bra tag framöver. :)

Ny familjemedlem

Förlåt att det inte duggat lika tätt med inläggen den senaste veckan.

Anledningen till detta heter Sumo...

En 8 veckors newfoundlands kille som man inte kan lämna utan uppsikt ens 10 sekunder. Detta inlägget kostade mig just en kissefläck på hallmattan. Det är ljuvligt att äntligen ha fått hem vår lilla kille som vi väntat så länge på.

Inte nog med det, vi fick ett så jättegulligt scrapbookingkort i brevlådan igår, som grattade oss till "It´s a boy" . Det var min oerhört duktiga kära vän Marie som hade påtat ihop det finfina kortet med Sumo på. Tack vännen! Det värmde mitt kalla vinterhjärta!

Den är så bra som de säger

Har precis läst ut Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist.

Den var ingen hit. De döda väcks till liv och är zombieartade, näe...

Däremot måste jag varmt rekommendera hans andra verk som nu går på biografer runt om i landet, Låt den rätte komma in. Den boken är fantastiskt bra. Väldigt trovärdig hur dumt det än låter med vampyrer så känns det som en självklarhet i boken. Inget märkligt, det är så det är bara. Filmen ska jag se till helgen. Återstår att se om den överglänser boken, tveksamt då böckerna alltid är så mycket mer!

Möt mina käraste del 2

Här har ni Gandhi. Vår abessinier hane på 2,5 år. Han är allt det som Zelda vår andra katt, inte är. Han är snabb som en vessla, gillar att sno saker från matbordet. Nu i julas grillade vi marshmallows framför kakelugnen, och vips hade han tagit en hel marsmallow och börjat dra iväg med. Så han är alltid på hugget!

Han är lik en liten hund i sitt sätt, ska alltid vara med och det bästa han vet är när man kastar upp en leksak och han får fånga den i luften.

Även gos är mysigt, spinner så fort man tittar på honom. Och visst är han fantastiskt fin?!

Vårkänslor

Nu såhär efter jul börjar jag direkt att se fram emot våren. Julgranen åkte ut redan den 27:e och alla julsaker är borta sedan flera veckor. Istället börjar så smått lite nya planteringar att ske. Här på vår toalett, istället för hyacinterna som stod där i jul. Lite härliga fetbladsväxter och pärlor.

Murgrönan har dekorerats med ett rustikt snöre och ett litet vitt hjärta i björknäver (syns inte så bra på bilden att det är näver).

Min lilla grodprins i gjutjärn är en favorit! Har en liten thing för lyckogrodor, en annan dag ska jag visa de övriga som finns i vårt hem.

Nyförvärv

Denna lykta inhandlades nyligen på Bazaar. Det är en antik signallykta som använts på tåg. Visst är den ursnygg! Gillar det ruffa slitna intrycket den ger och det stora bilykteglaset.

Fler buddhor fick vi även nu i jul. Den övre är en buddha-ask som man kan ha hemligheter i.

Det var allt för idag. Nu ska jag njuta av en härligt slapp söndag med te i massor, en god bok, någon film eventuellt och massa massa tända ljus. Ahh, härligt!

Möt mina käraste

Idag tänkte jag presentera en av mina käraste, nämligen min katt Zelda. Hon är en självständig helig birma på 5 år med mycket stark personlighet. Det bästa hon vet är att leka kurragömma och att äta torkade aprikoser. Även promenader ute i koppel är skoj.Här ser ni en bildsekvens när hon leker med en mus ovanpå kistan som står i hallen.

Hur söt som helst. Efter avslutat träningspass, måste man ju vila :)

Titt nummer två

Vid det här vackra gamla slitna skrivbordet sitter jag och bloggar. Det är arvegods från mina svärföräldrar. Träet i lådorna har svällt så mycket så det är svårt att stänga dom, därav står de nästan förjämnan på glänt och vittnar om alla hemligheter där innanför...Ovanpå skrivbordet står även min lilla madonnafigur, som jag ärvt av min mormor. Alltid när jag var liten och var hemma hos mormor fascinerades jag av madonnans skönhet och fridfullhet. En dag fick väl mormor nog av mina trånande blickar och gav den till mig i julklapp. Snacka om att jag blev glad! Även den lilla pillerasken är arvegods av mormor.

En titt på mitt skrivbord

Tycker om blandningen på min vägg ovanför skrivbordet, två buddhamasker från Thailand, en afrikansk mask och gamla vykort från antikvariat med jesus med törnekrona bland annat.

Klockan i bakgrunden är ett fynd från Netto. Lyktan har jag ärvt och är härligt gräddvit och sliten. Mer bilder på skrivbordet och andra delar av vårt arbetsrum återkommer jag med i morgon.

Boktips

Du visste aldrig att jag fanns av Maggie O´Farrell



Denna bok är en av de absolut bästa jag läst. Gå till närmaste bibliotek och låna över helgen och trettonhelgen, kryp upp i soffan med en kopp te eller om lite glögg finns kvar och njut!

Boken handlar om Iris som genom ett telefonsamtal får veta att hennes farmors syster, Esme,
sitter inspärrad på ett mentalsjukhus. Esmes tid som patient har gått ut och hon behöver tas om hand av anhöriga. Iris har aldrig hört talas om att hennes farmor ens skulle ha en syster och vill inte veta av henne. Men samtidigt tar nyfikenheten över.
Varför har aldrig någon nämnt denna syster? Varför sitter hon på mentalsjukhus? Vilka hemligheter döljer sig bakom den vita fasaden?


Genom tillbakablickar får man som läsare följa Esmes levnadsöde och den vänskap som sakta byggs upp mellan Iris och Esme. Två kvinnor från olika generationer, med två totalt olika levnadssätt och med många hemligheter begravda...