Semesterprojekt

Just nu njuter jag av en två veckor lång ledighet. Eller nja, ledig kanske man inte kan kalla det...
Min sambo sa idag att han kände sig mer utarbetad nu än INNAN han gick på "semester".
Vad detta beror på är vår hall.
Så här gräslig såg den ut. Alla lister såväl tak, fönster, golv och foder är mörkt vinröda. Dessa ska givetvis så småningom bli vita. Jag talade om för er att hallen var påbörjad, här nedan följer delar av resultatet. Kommer nog bli en lååång följetong.

Då vi på en vägg upp i trapphuset till våning två i hallen, fått för oss om att där ska vara en timmervägg, revs för ett tag sedan lager på lager av tapet och spånskiva.

Därunder skymtades så småningom spontade plankor.



Och till vår lycka under sponten fanns det timmer!

Så här fint var det. stora härliga timmerstockar i bra skick. Här ska endast rengöras ordentligt med Grumme såpa, sen kommer det bli kalasfint. Så vackert med kontrasten nytt klinkergolv, vita lister, enhetliga vita väggar och så det grova timret mot det. När det någon gång, (om sisådär 100 år känns det nu) kommer bli färdigt.

Igår däremot blev det projekt riva tak.
Båda våningarna hade fula tak som var tapetserade med någon form av strukturtapet. I den övre hallen visste vi att där fanns gammalt sponttak under, men i nedre hade vi ingen aning. Ännu en gång gav vi oss in på okända marker.
Det är ju så spännande med gamla hus. Det är det här jag älskar med att bo i ett hus från 1800-talet. Man vet aldrig vad man ska hitta...

Efter att samtliga taklister plockats ner började vi rivandet.
Under strukturtapeten fann vi en blommig tapet som säkerligen var tjusig att ha i taket förr i tiden.

Och till vår glädje under den blommiga tapeten, spont! Och i så bra skick att den bara behöver slipas lite och sedan kan målas direkt.

På nedre plan fann vi även där spont, inte i lika bra skick, men vad gör det! Här gillar vi ju det ruffiga utseendet. Så här blir det bara att hamra in samtliga spikhuvuden, slipa lite lätt och sedan målas vitt där med. Kommer bli så snyggt!
Även på nedre plan hade de haft den blommiga tapet ni såg innan i taket. Men här skymtades också ett annat blommigt tapetlager. Man kan ju inte låta bli att undra hur tjusigt detta hus måste sett ut förr, på byns vackraste gata.
Och alla lager av färg och tapeter visar fler generationers olika boenden. Åh, detta är ren och skär lycka för mig att gå runt och fantisera kring.
Jag avslutar detta långa inlägg med en bild på vår abessinier Gandhi, som givetvis ska vara med där det händer!