För två somrar sedan blev jag oväntat bortrövad av mina kompisar, helt plötsligt klev de bara in i vår trädgård där jag stod med rumpan i vädret och rensade ogräs, svettig och smutsig.
De hade kommit från Sveriges alla hörn för att fira att jag skulle gifta mig.
Förstå att jag blev överraskad och så glad!
Det blev en dag som jag för alltid bär i mitt inre.
Dagen efter all uppståndelse tog vi en liten loppisrunda som avslutning på en underbar helg.
Och se där, där stod en sliten, och i mina ögon, vacker gammal fabriksstol.
Jag vände och vred på den och tänkte vad ska jag med ännu en stol till, struntade i det och åkte med vännerna hemåt igen.
Hela den följande veckan gnagde den där finfina vintagestolen i mitt sinne.
Jag bara måste ha den.
Med en sista gnista hopp begav jag mig söndagen därpå tillbaka ut i loppisskogen på vinst och förlust. Och se där, där stod den ju kvar!
Det var helt enkelt meningen att den skulle bli min.
Helst inte nu, när man ser sådana här stolar till försäljning på Bukowskis auktioner för ca 3000:-.
Hoppla tänker jag, ibland ska man ha tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar