På hemväg därifrån slank jag in på en loppis, bara för att se om det kommit något nytt intressant. I skylten stog mängder av gammalt påskpynt och där mitt ibland mycket skräp stod det!
Ett gammalt medfaret tvättfat i vitt porslin med blå dekor.
Jag föll direkt.
Visst är det vackert?!
Fatet har placerats ovanpå slagbordsbyrån från 1700-talet, som vi inhandlade förra helgen. Den står placerad vid fotändan av vår säng, vilket ni kan skönja på bilden ovan.
Nu får det agera smyckesskrin åt alla min halsband.
Fatet är tillverkat av Rörstrand och kostade bara 60:-. Dock saknas ju kannan som säkerligen hört till, men vad gör det? Det är helt sagolikt vackert som det är.
Den blåvita dekoren i närbild.Helt såld. Att man kan bli kär i saker, det är rätt konstigt. Blir ni det med ibland?
Jag har en tendens att bli det rätt ofta. Och de gamla grejerna som har lite skavanker här och där och kanske inte alltid är hela och rena, det är dom sakerna som hamnar närmast hjärtat.
De har verkligen en själ!
/*En salig Sanna*
Rostiga ljuslyktor är inhandlade på Textilhuset, den ena får dock tjäna som blomkruka åt en liten hjärtan på tråd. Keramikhjärtat är köpt på Interflora för 15:-! I bakgrunden ser ni även en blomdekoration i rostfärgad ståltråd, med ett hjärta på toppen.
Dock väntade den här synen mig när jag kom hem från jobbet idag. 
Förra veckan möttes vi av denna synen, en hel påse kattsand hade Sumo roat sig med att slita sönder när vi var borta. Likaså hade katterna hjälpt till att kissa i det, och Sumo hade bajsat.
Och så sent som igår krossades en kruka i vardagsrumsfönstret, den andra på mindre än en vecka. Åh, vad det är härligt att ha hundvalp!
