På hemväg därifrån slank jag in på en loppis, bara för att se om det kommit något nytt intressant. I skylten stog mängder av gammalt påskpynt och där mitt ibland mycket skräp stod det!
Ett gammalt medfaret tvättfat i vitt porslin med blå dekor.
Jag föll direkt.
Visst är det vackert?!
Fatet har placerats ovanpå slagbordsbyrån från 1700-talet, som vi inhandlade förra helgen. Den står placerad vid fotändan av vår säng, vilket ni kan skönja på bilden ovan.
Nu får det agera smyckesskrin åt alla min halsband.
Fatet är tillverkat av Rörstrand och kostade bara 60:-. Dock saknas ju kannan som säkerligen hört till, men vad gör det? Det är helt sagolikt vackert som det är.
Den blåvita dekoren i närbild.Helt såld. Att man kan bli kär i saker, det är rätt konstigt. Blir ni det med ibland?
Jag har en tendens att bli det rätt ofta. Och de gamla grejerna som har lite skavanker här och där och kanske inte alltid är hela och rena, det är dom sakerna som hamnar närmast hjärtat.
De har verkligen en själ!
/*En salig Sanna*
Jag blir ofta kär i saker. Jag köpte en gammal symaskin för någon vecka sedan du vet en sådan man trampar igång typ. Och en tennpokal som varit 1a pris i en orienteringslöpningstävling 1931 vilket jag personligen tyckte var kul. Och ett silverpläterat fat där det står Från tacksamma församlingssystrar 1925.
SvaraRadera-Maria
Åh, tacksamma församlinssystrar,fint! Sånt kan man ju verkligen gå igång på...
SvaraRadera